Russian, 1881-1955  Related Paintings of Nikolay Fechin :. | Portrait of Gril | Girl | Lady | Swash | Landscape of Winter |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Max Liebermann
German Impressionist Painter, 1847-1935 Max Liebermann (July 20 1847 ?C February 8 1935) was a German painter and printmaker in etching and lithography. The son of a Jewish businessman from Berlin, Liebermann first studied law and philosophy at the University of Berlin, but later studied painting and drawing in Weimar in 1869, in Paris in 1872, and in the Netherlands in 1876-77. During the Franco-Prussian War (1870?C71), Liebermann served as a medic with the Order of St. John near Metz. After living and working for some time in Munich, he finally returned to Berlin in 1884, where he remained for the rest of his life. He was married in 1884 to Martha Liebermann (1857-1943, see portrait by Anders Zorn). Together with Lovis Corinth and Max Slevogt, Liebermann became an exponent of German Impressionism. He used his own inherited wealth to assemble an impressive collection of French Impressionist works. He later chose scenes of the bourgeoisie, as well as aspects of his garden near Lake Wannsee, as motifs for his paintings. In Berlin, he became a famous painter of portraits; his work is especially close in spirit to Édouard Manet. "Boys Bathing" Neue PinakothekFrom 1899 to 1911 he led the premier avant-garde formation in Germany, the Berliner Secession. Beginning in 1920 he was president of the Prussian Academy of Arts. In 1933 he resigned when the academy decided to no longer exhibit works by Jewish artists. While watching the Nazis celebrate their victory by marching through the Brandenburg Gate, Liebermann was reported to have commented: "Ich kann gar nicht so viel fressen, wie ich kotzen möchte" ("I could not eat as much as I would like to vomit.") On 30 April 2006, the Max Liebermann Society opened a permanent museum in the Liebermann family's villa in Berlin-Wannsee. The artist's wife, Martha Liebermann, was forced to sell the building in 1940. In 1943 she committed suicide in the family home, Haus Liebermann, hours before police came to deport her to Theresienstadt concentration camp.
Bill Traylor
African-American Folk Artist, ca.1856-1949 was a self-taught artist born an Alabama slave. Unable to read or write, he first began drawing in 1939 at the age of eighty-three. He worked full-time for the next four years to produce over eighteen hundred drawings. He used a straight edge to create geometric silhouettes of human and animal figures which he then filled in with crayon and tempera. He is known for his intriguing use of pattern versus flat color and a remarkably intuitive sense of space. He started hanging his works on a nearby fence to entertain the locals. One of his first fans was Charles Shannon, a painter who introduced Traylor to the New South regionalist artists and organized two shows of his work before his death. Since then, Traylor has become one of the most highly sought-after outsider artists.